This is me, live with it:D

Jag måste vara värst har jag kommit fram till.. Jag är extremt mörkrädd, paranoid och lättskrämd. Om någon bara så som säger bu hoppar jag till. När alla har gått och lagt sig kan jag tro mig höra hur det knakar i hallen nedanför mitt rum och jag får panik och kan inte somna.
Sånt man ser på tv det är ännu värre hehe. Jag väntar bara på att monstren ska komma ut ur garderoben!
Och att gå själv i mörkret på natten ska jag inte ens tala om, Jag springer så fort jag tror mig se eller ha hört något och stannar inte förens jag har låst dörren bakom mig till huset.

Gasten på Liseberg. nu sitter säkert folk och skrattar åt mig, men jag säger bara gasten! jag vet inte varför jag genomlider den varje år när jag vet hur jag blir. "fråga bara ida"
Förra året hann jag bara komma till första rummet förens jag började tjuta "jag vill ut, aaaaaaaa! jag klarar inte det här"
Och när jag var liten, då hade vi ett band hemma som jag och min storebror brukade lyssna på som var lite av en barnsags/skräckis band och jag minns att alltid när jag hörde "Mååååååååånen går med långa ben" då tjöt jag som en stucken gris och sprang till mamma. Jag kan inte annat än skratta åt frasen nu efteråt, men då. Då var det blodigt allvar och jag var verkligen rädd haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback