Älskling, alla ska vi en gång dö.


"Att börja leva är att börja dö.
  Döden lever i allt som växer
  Att leva med den är en förutsättning.
"


Döden är och kommer alltid vara ett väldigt känsligt ämne.
Även om den är en del av våran vardag som finns med oss hela livet igenom är den fortfarande lika skrämmande.
För det man inte vet någonting om tar man alltid ett avstånd ifrån, och de som tar saker ifrån än.
Det är inte många som inte vet hur de ska handskas med döden även om den följer oss hack i häl igenom hela livet.
Alltid när döden kommer på tal bli oftast folk rädda och ursäktar sig med något istället för att göra det som dom egentligen kanske vill, fråga vad som hände eller hur man mår.
Det är klart att man inte vill trampa på någons tår eller såra någon, men de flesta behöver prata om det och kan tycka att det är skönt men samtidigt självklart jobbigt. Men som med alla saker så måste man ta tag i det jobbiga med för eller senare.

Men alla är vi olika och det kommer vi inte heller ifrån, alla tycker inte heller som jag och kankse tur det.
Och alla vill inte heller prata om det och det får man självklart respektera men jag tror inte den metoden fungerar i längden över huvudtaget. Jag tror inget fungera på det sätte i längden, att det bara går att hålla inom sig så ordnar sig allt.


ne, men alltså.... han är död.
aha, å nej förlåt det var inte meningen.
nej, men det gör inget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback