EGO KICK.

Det är sjukt vilken kick man bara kan få genom att bara få ur sig själv lite ilska, ni som känner mig vet att jag kankse inte alltid är den som skriker "av ilska" men jag är faktiskt riktigt stolt över min prestation.
Det är över en vecka sen men det spelar ingen roll.
Det var så här i alla fall att en person som jag inte har någon som helst kontakt med längre kom fram till mig och la sin hand på min axel och sa hej, jag bara tittade på henne och sa: ööh höö öhh, prata inte ens med mig. JAG TÄNKER INTE PRATA MED DIG EFTER DET DU GJORDE!  och så gick hon snopet sin väg..
haha säger jag bara, vilken jävla kick man får av sådana grejer. Det kanske är vardags mat för vissa men inte för mig.. Det var så sjukt skönt att få ur sig lite av allt det man bärt på, även om det inte var de orden som jag hade gått runt med så var det som om alla känslor jag hade haft i kroppen bara gled med ut och försvann. Jag mådde bara något otroligt efter det! svårt att beskriva känslan sådär på pricken, men helt underbart i vilket fall!
1-0 till erika.

ÄR JAG GAMMALMODIG?

Ursäkta mig om jag bara klagar och klagar hela tiden, men herre gud. Jag gick på stan innan idag och framför mig på väg genom parken gick två små tjejer. De kan väl antagligen vart något mellan12-13 år och helt plötsligt ser jag dem tända varsin cigarett! Jag tror inte mina ögon och förlåt om jag är gammal modig men i den åldern visste jag knappt vad cigaretter va för något. Inte ens nu känner jag att det är något jag skulle vilja hålla på med, men en 12 åring! Det kan ha varit fel på mina ögon men de såg verkligen små ut.
Klart att det är deras eget val vad de ska göra med sina liv, men 12 ÅRINGAR SOM RÖKER!? Det tycker jag är helt sjukt. vart fan får de tag i det? vilken vettig person köper ut till 12 åringar, skulle de vilja att folk köpte ut till deras barn??
jag är helt chockad, det är nästan som om jag skulle se min lilla syster med en cigarett i munnen. jag skulle aldrig tolerara att hon för resten av sitt liv skulle vara fast i den skiten, ALDRIG!
Folk får säga va de vill men jag tycker absolut inte om cigaretter. Det kanske är jag som är trögast i världen men jag fattar inte meningen med att slänga ut en massa onödiga pengar på en liten pinne som du har i munnen och som skadar din och andra personer i din närhets hälsa.
Folk som köper ut till dem, vad tänker de med? Skulle de så gärna vilja att folk gjorde likadant till deras barn, hjälpte deras barn på vägen till att bli en rökare? Inte bara att de bryter mot lagen, men det kankse är just de som ger den sista knuffen som tar slut på ett alldeles för ungt liv. Alla ska vi dö någon gång, men det kanske inte var hans/hennes stund.    "att börja leva är att börja dö "

Det är allas eget val om man ska röka eller inte, men jag hade absolut valt att inte vara en del av de som skapar deras framtida öde.

ETT TACK TILL ALLA SOM MÅR BRA!

Det var så sjukt skönt att se inlägget som min älskade vän Sandra ahlin skrev igår, där hon beskrev hur obeskrivligt bra hon mådde.
"Jag mår så ruskigt på alla sätt och vis just nu, ända inifrån själen till utsidan. Jag vet inte vad det är men jag är lycklig, jag kan skrika ut min lycka, det känns som jag vill gråta hela tiden för jag mår så jävlans bra."

Jag vet inte riktigt varför jag blev så otroligt glad men det känns som i tonåren förföljs vi av den ständiga olyckan och vi vet aldrig riktigt vad som kan gömma sig bakom nästa hörn, kankse är det en topp eller ännu en dal.
Livet är så oförutsägbart, men vi vill ändå ha kontrollen över de som vi ofta inte kan göra någonting åt.
Det är många liv som bara består av dalar just nu, och frågan om det finns någon botten lever ständigt där. Jag vet inte vart all denna olyckan kommer ifrån som finns i så många liv. Vad är det egentligen för ställe som samlar på så mycket hat, ilska och sorg?
Jag känner själv att jag inte alltid har någon rimlig förklaring till all depression jag har, jag kan inte alltid svara på varför jag är så nedstämd. för hur ska jag kunna ge ett ärlig svar när man inte vet? Folk säger runt omkring att världens ideal är helt orimligt och att våra ungomar "alltså jag" påverkas något otroligt av det, men ideal har alltid funnits och komplex kommer alltid att leva kvar. Jag själv vet inte om jag påverkas något otroligt av median, kanske gör jag det omedvetet men min syn på mig själv är det jag och ingen annan som har skapat. För när som helst kan man sluta upp att kalla sig fet, äcklig, dum.NÄR SOM HELST! det är bara ens egen syn man måste ändra på, andra människor kan påverka dig men det är du som skapar dig själv och som har makten att ändra. Andra kan hjälpa dig på traven att bit för bit hugga sönder dig själv men de kan aldrig lyfta upp yxan om du inte låter dem göra det!
INGEN KAN PÅVERKA OSS OM VI INTE LÅTER DEM GÖRA DET!

KÄRLEK.

Ibland känns det ärligt talat som om kärlek bara finns där för att skada.
Som en utav mina kompisar, han hade världens bästa förhållande verkligen. Båda var verkligen jätte kära och sedan utan några som helst förvarningar dumpade hon honom,  och sa inget mer. Ingen förklaring, ingenting!
Och så slutade den sagan, där stog han med ingeting kvar förutom ett brustet hjärta.
Det var då han frågade mig: va gör jag nu? va gör jag när mitt hjärta kvider så mycket av smärta att jag inte kan tänka på annat. va gör jag då?
Jag är ett riktigt bra exempel på vad man INTE ska göra, jag grävde ner mig i 3 månader. Det ända som stog på listan över min vardag var tårar och mer tårar. vad är det för vardag kan man fråga sig.
Alla runt omkring mig sa hela tiden men erika, du är bättre än så här. Tänk om 20 år när han sitter där och ruttnar då lever du livet!
Men hur lätt är det att tänka så på en skala? Man är 16 år, kär för första gången och man lever nu, och inte om 20 år. Hur ska man kunna tänka på annat än det som pågår runt omkring än? hur ska man kunna tänka på annat när ens låt spelas på radion?

Men det är nu efteråt som man förstår att det blir bättre, det blir det. Hur kasst man än mår just då så går dagarna även om man inte vill och man tappar lite för varje steg man tar. Även om det tar sin tid så går det!
Om jag hade tänkt som jag gör nu för 3 månader sen hade allt gått så mycket snabbare, jag kastade bort 3 månader av mitt liv. 100 dagar,det är 2400 TIMMAR! Jag kunde gjort så otroligt mycket vettigare saker med de timmarna än jag gjorde, för min sorg gjorde mig blind. det var som om jag stängde in mig själv i den och där lät jag ingen annan komma åt mig. snälla gör inte som jag, låt andra människor komma åt dig! Du kankse inte tror att de orkar höra på din skit, men vem vill inte hjälpa en vän? det glömde jag totalt bort, jag har vänner! som finns där för mig, vad som än händer.
Jag har pratat med mina vänner om det som hände, men aldrig riktigt gråtit ut med dem. det är sjukt! för det är precis sådant som man behöver, men som vanligt ska jag klara mig själv stänga in mig. Och som jag sa innan jag är ett jätte bra exempel på hur man INTE ska göra.

Hitta på saker, håll dig sysselsatt. För det är just när man inte gör ngt, sitter vid datan kankse som alla tankar kommer. Umgås med dina nära och kära för du behöver andra människor, prata om det. Få ur dig dina frågetecken.
Min terapi som jag har det är att skriva, att få ut min ilska eller sorg på ett papper. För jag tänker otroligt mycket hela tiden, lite för mycket kan man tänka men då måste man ju få ur sig sakerna så prova min teknik kankse;)
Låt inte tåget åka iväg utan att du är på det, för livet kommer rulla vidare även om du inte gör det och sen kommer du undra vad du gjorde under all den tiden. låt inte det hända!

                                                              image2         

Märke eller inte, spelar det någon roll?

Satt och tänkte lite innan idag, för jag pratade med en killkompis för ett tag sen men det som sas då ploppade inte upp i mitt huvud förens idag. Vi kom in på ämnet "märkeskläder" som spelar en väldigt viktig roll i vårt samhälle tycker vissa, men så kom vi i alla fall in på det här med julrean och rea, det älskar vi ju alla.
Han tyckte det självklart var skönt när de drog ner priserna på alla märkeskläderna så frågade jag då om han skulle köpa en märkeströja om den var billig men ändå skit ful. han sa ja!
haha jag fattar inte sånt, om det till exempel är en helt vanlig svart t-shirt där det  bara står JL på insidan vem köper den när man lätt kan köpa en exakt likadan på hm. för vem ser skillnaden? jag bryr mig verkligen inte om det är märke på mina kläder och ingen vettig människa tycker om mig mer för det:)
Varför spendera tusentals kronor på kläder bara för att det är insytt ett ytte pyttes lite märke längst ner i yttersta kanten av tröjan, när man som sagt kan hitta likadana och spara pengarna.
jag har även träffat på människor som köper märkeskläder för att de inte är säkra i sig själva, de känner att om de inte hade haft det märket på tröjan hade de inte utmärk sig själva. Utan varit en i mängden precis som alla andra, det är tydligen märket på deras tröja som utgör dem och gör så att det blir hörda. Det känns för dem som att ingen skulle ha sett dem om det inte hade varit för alla dessa märken.

Men jag kan ändå känna igen mig lite i det där med kläderna. för folk som inte känner än är det det första som man gör, man dömmer. Något som vi tyvärr alla gör för mycket.
men då är det de yttre som spelar den stora rollen, man går inte eller i alla fall inte jag runt och tänker för mig själv att han/hon är säkert jätte snäll bara jag lär känna dem utan man dömmer personer utifrån det man har att ta på.
Däför visar mina kläder vem jag är och vad jag tycker om, och i det fallet är extra känsligt om någon påpekar något med ens yttre för det är den man är, och alla längtar väl bara efter att bli accepterade. Men jag tycker då inte man ska leta efter acception utan man ska försöka vara stolt över den man är och göm dig inte bakom något. Man kan inte gå runt och oroa sig för vad andra tycker, för om man lyssnar för mycket på andra.. vart tar man då själv vägen?
så var dig själv, om det inte funkar för vissa människor kan ju dom ta sig någonstans och gå. För det enda som egentligen betyder något är du.

tack och hej:) erika


LIKADAN SOM ALLA ANDRA?

likadan som alla andra är jag verkligen inte, men jag ska följa den trend som sköljt över vårt kära sverige och prova på att börja blogga. "wohoo" Jag vet inte riktigt hur det ska gå för mig haha, men alla får väl ha överseénde med mina första inlägg och utseéndet på min blogg. Kankse kommer jag klara att uppehålla bloggen, men det kankse inte är troligt men värt ett försök.
Något man måste börja med är ju vad man ska skriva om, det är ju hyfsat svårt. speciell för mig som typ har fantasi som en sten, men det kommer väl antar jag:)
men jag ger mig själv en lyckospark och ett lycka till innan jag går i sängs nu:)
ERIKA